De började iallafall bra..

Hallå igen (dagboken?!)
Usch ja, vad ska jag säga.. De började bra iallafall..
Gick till möte, kände mig bara trött, men de gick bra, sen gick jag hem, och då.. Då kom stickningarna. Armar och ben, nacken och sen huvudet. Hello attack.. De var längesen du kom och hälsade på. Men där va du ja.. FEAN! FUCK!
De sabbar verkligen en hel jävla dag! Måendet dras ner i gruset, verkligheten blir inte längre verklig..
De är lätt att säga att man inte ska låta de bestämma över en när man inte har haft de på ett tag..

Just nu är jag inte så kaxig..


Just nu saknar jag min vän..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0