Cramer

jag har också haft en del funderingar, om de mesta egentligen. men jag tror inte att jag ska ta upp allt här, en del kan jag inte beskriva i ord, men jag kan inte heller få ut de ur mitt huvud..
En del saker är konstiga. Hur snabbt allt kan förändras och hur snabbt du kan förändras.
Hur förstörd du kan bli av dina egna tankar och av dina egna känslor.
Hur kan något inom dig själv förstöra dig till en sån grad att du inte orkar känna, verkligen inte känna.
Om styrkan kommer innefrån, hur kan något så utslagande komma från samma ställe?
När alla dina krafter är slut, hur orkar du kämpa på?
vetskapen om att allt kommer faktiskt att lösa sig till slut, bara man ger de tid, men under tiden måste man gå med en klump stor som en boll i magen, den där känslan om att du inte kan andas för locket som har sattit sig där.

När du har förlorat dig själv, när du inte kan vara ärlig mot ens dig själv, när du medvetet sårar dem du håller om mest, när dina vänner är mer som fiender.
De perfekta finns framför dig, inom räckhåll, men du vet att du aldrig kan nå hur mycke du ens sträcker dig. Det enda som håller dig uppe är tanken på att kanske, bara kanske snart kommer det en framtid som du kan se fram emot..
Du har blivit sårad av dig själv, för att du visste hur de skulle bli om du lät dig själv känna så, men du gjorde de ändå..När ditt hjärta blivit krossat änn en gång, men denna gången av din egen idioti..