Cramer

Tänker- De är något jag jag fruktansvärt mycke. Men jag kan inte säga vad de är jag tänker på, för de är aldrig bara en tanke. De är miljoner tankar på samma gång. Som massa ihoptrasslade trådar som jag försöker trassla ut. Men när jag trasslat ut en tanke så sitter den ihop med en annan tråd.
Ibland kan jag sitta och fantisera om en helt annan värld, eller ett alternativt liv. Vad som hade kunnat vara, hur allt hade kunnat bli. Sen slår de mig att jag behöver mina fantasier för att kunna hantera mitt eget liv och mina egna tankar. Fast de är så fruktansvärt farligt att fantisera förmycke (även om de är så lätt och skönt), för att man fastnar så lätt.
Jag vill kunna leva de livet jag ser framför mig, de finns så mycke jag vill göra. Sen tar de stopp. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara de. De är knappt så att jag förstår de.

Jag behöver dessa fantasier för att leva. Fast jag lever i mina fantasier. 
Om de är någon som förstår detta så säg ifrån. För jag är trött på alla miljoner tankar. Jag vill kunna pusta ut och bara finnas. Ha noll tankar i mitt huvud, bara för en liten stund. De kanske jag hade behövt för att klura ut mina tankar.